När jag började plugga sociologi på universitetet fick jag för första gången på riktigt upp ögonen för den feministiska rörelsen. Jag minns att jag hade män i min klass som stolt pratade om att de var feminister och kämpade för att frågan skulle få större utrymme i samhället. Jag hade inte själv funderat så mycket på saken än men när jag hörde definitionen de använde; ”feminism handlar om tron på alla människors lika värde, och att alla ska ha samma rättigheter och möjligheter i samhället”, ja, då var det självklart att skriva under på att jag förstås också var feminist.

Några år senare jobbade jag på ett rekryteringsföretag som fokuserade på jämställd rekrytering och på att hitta kvinnor till mansdominerade yrken. Där fick jag jobba nära en inspirerande man som modigt kallade sig medveten sexist. Eftersom han var man, och uppvuxen under 40-talet, menade han att sexismen och, i det här fallet synen på kvinnan som mindre kapabel i arbetslivet än mannen, var så ingrodd i honom, att det bästa han kunde göra var att vara medveten och öppen för att hela tiden ifrågasätta sina förgivet taganden. Historierna han berättade från styrelserummen han suttit i genom åren gjorde mig mörkrädd och ännu mer engagerad i att få fler kvinnor till ”toppjobben” i samhället.

Själv var jag på god väg uppåt. I en mansdominerad bransch var jag oftast ensam kvinna, och jag gjorde mitt allra bästa för att passa in. Jag klädde mig i kostym, lärde mig snacka ”ekonomiska”, satte upp håret, talade tydligt, satte ambitiösa mål och var alltid väl förberedd. Jag lyckades ganska bra i roll, men jag är inte så säker på att jag ens själv börjat utforska mina egna naturliga gåvor. Några år senare, nu som egen företagare, introducerades jag till begreppet feminint ledarskap och kände naturligt att jag tidigare missat en viktig pusselbit.

Men innan jag går vidare känner jag att jag behöver göra några förtydliganden (i maskulin ära). Det feminina och maskulina har inte nödvändigtvis med män och kvinnor att göra. Vi har alla, män, kvinnor och icke-binära, feminina och maskulina kvaliteter i oss. Ofta har kvinnor naturligt mer av det feminina i sig och män har mer av det maskulina. Men det behöver inte alltid vara så. Vi lever i ett samhälle, och har skapat ett arbetsliv, där de maskulina kvaliteterna värderas högre än de feminina. Till fördel för båda kvinnor och män som är duktiga på att framhäva just de kvaliteterna hos sig själva. Några av de kvaliteterna är målmedvetenhet, styrning, kontroll, driv, planering och uppföljning.

När jag själv började utforska feminismen och de obalanser vi har i samhället idag så kämpade jag för att fler kvinnor skulle få plats i de maskulina rummen. Och samtidigt vara mer som männen som satt på toppen. Jag är av en annan åsikt idag. Jag tror inte att vi behöver mer maskulin energin för att lösa dagens utmaningar, för individ eller samhälle. Vi behöver balansera upp det maskulina med det feminina. Och värdera dem båda. För allas vår skull.

I kontexten av den nya BANI-världen (en engelsk akronym för Brittle, Anxious, Nonlinear, Incomprehensible), vilket vi skrivit om här, ställs nya krav på våra ledare och medarbetare. Och det är här det feminina ledarskapet blir så viktigt. Vi behöver relationsbyggande, öppenhet, nätverkande. Vi behöver förmå hålla komplexiteten i närvaro och tillit. Släppa planen för att känna in vad som behövs i stunden. Använda vår kropps visdom och intuitions vägledning för att veta vilket nästa steg behöver bli. Men inte förrän vi är där, i stunden. Vi behöver både struktur och flow. Förmågan att hålla fler perspektiv samtidigt, välja att lugnt respondera istället för att hela tiden reagera. Tryggt och grundat i nuet. Med kvaliteter av utforskande, nyfikenhet, av lekfullhet och lust.

Vi behöver kunna hålla space för det som behöver få finnas i stunden. I erfarenheten av att det kan skapas fantastiska saker emellan oss, som inte fanns där tidigare, om vi vågar kliva in i ovissheten. Vi skapar tryggheten vi behöver genom närvaro och kärlek, inte kontroll. Vi bygger på varandras tankar och perspektiv istället för att fastna i polariteten och att skydda våra sköra egon. Vi vågar leka fram kreativa lösningar och släpper lite på allvarsamheten. Allt är inte på blodigt allvar, tänk om det kunde få vara lustfyllt istället?

Tänk dig en värld där det feminina ledarskapet skapar energin genom att utforska det okända, bortom rätt och fel? Där vi skapar samsyn i det nya och det maskulina ledarskapet får stå till tjänst till det vi finner genom att skapa organisatoriska strukturer som supportar. Det feminina skapar genom komplexitet och samskapande och följs av den maskulina tydliga processen och det praktiska genomförandet.

Det är inte antingen eller, det är både och. Och när vi bjuder in helheten, hyllar våra olikheter, och vågar tänka (och vara) på nya sätt, eller kanske våra allra mest naturliga sätt, då kan vi tillsammans skapa den framtid som vi vill se.