Intencotankar om det moderna arbetslivet- Om att våga släppa taget

Av Helena Önneby för Intenco

En av de mest spännande och transformerande frågorna jag vet är: Vad vill hända nu? När jag först kom i kontakt med frågan i samband med en träning i Transformational Presence tyckte jag att den kändes lite väl abstrakt. Vad vill hända nu? Vem är vad som vill och hur ska jag vet det? Idag lever frågan med mig nästan varje dag för jag har lärt mig att lyssna in stunden, energin i rummet, människornas samlade visdom och vad som vill hända härnäst.

Vi vet att framtiden är oviss, att förändringstakten ökar och att kontexten snarare upplevs kaotisk snarare än bara komplex. Ändå fortsätter vi att hålla fast i våra långsiktiga planer och vår idé om det som fungerade förut ska fungera också nu eller imorgon. När vi dessutom adderar idéen om att större är bättre och tillväxt är ett måste så har vi ett problem. Svaret på vad som vill hända nu kommer inte ifrån en kalkyl vi gjorde i förra årets budgetarbete.

Vi behöver öva på att släppa taget för att låta det nya ta plats, för att låta det friska växa, för att skapa utrymme för det som vill hända att få hända. Och det viktigaste som behöver hända nu är troligen långt bortom det våra begränsade erfarenheter kan projicera som ett troligt framtida scenario.

Vad skulle vara annorlunda om vi släppte lite på illusionen av kontroll, och lät det som vill hända få hända? Kan det vara så att den nya satsningen som spräckt både budget, deadlines och människors välmående kanske inte är en så bra idé längre? Kan det vara så att vår affärsidé faktiskt har mött sitt syfte, vi gjorde något bra då, men energin har lämnat och vi vill nu alla gå vidare och göra något annat?

Hur många gånger har vi inte kämpat motströms i projekt som helt enkelt inte vill flöda i den riktning vi försöker styra det? Ibland handlar det absolut om dålig projektledning, men inte alltid. Ibland handlar det om att idéen från början inte var i linje med det som ville hända. Eller att det faktiska syftet kanske var ett annat än de vi först trodde. Kanske var den stora vinningen att arbetsgruppen kom samman även om målet inte blev uppfyllt. Eller att ett problemområde blev belyst på ett tydligare sätt så att det kan adresseras korrekt. Eller så fick vi syn på något annat som hellre vill hända, och det är dags att rikta vårt fokus dit istället.

Många företag och organisationer har skapat så mycket värdefullt i världen. De fanns, de blomstrade, människor mådde bra och kände mening. Men så hände något, i omvärlden, i dynamiken, i energin som började begränsa flödet. Den vanliga approachen då är att kavla upp ärmarna och kämpa på, pusha hårdare, lägga mer tid, pengar och energi på att försöka få det att fungera igen. Men tänk om det har uppfyllt sitt syfte? Tänk om det finaste vi hade kunnat göra var att lyssna in och skapa förutsättningar för företaget ska kunna plockas isär, resurserna tas tillvara och människorna involverade hitta nya vägar? Palliativ vård för en idé som håller på att dö. (ref Hospicing Modernity av Vanessa Machado De Oliveira)

Kanske tänker du nu att det där låter ju väl flummigt. Ett företag måste ha ett mål, en konkret plan och följa de deadlines, budgetar och milstolpar som satts upp, det är vår skyldighet. Och visst, rådande lagkrav, föreskrifter och praxis, skapar vissa begränsningar. Men vi kan nog ändå konstatera att det är mycket som idag inte fungerar så bra längre, det är mycket som känns som motströms, det är mycket resurser i form av tid och pengar som slösas bort. För att inte tala om de människor som kommer i kläm och de ökande sjukskrivningstalen. Tänk om vi kan tänka på annorlunda sätt? (Se Regenerative Community Organism (RCO) som ett initiativ i den här riktningen: https://rco.life)

”The major problems of the world are due to the difference between the way nature works and the way people think” – Gregory Bateson

Om vi ser på naturen så kan vi konstatera att hon inte fokuserar på ständig tillväxt. Det som föds ska också dö. Allt förändras hela tiden. Och den naturliga livscykeln ger utrymme för så mycket liv och energi, just därför att det som behöver dö får göra just det och på så sätt lämna plats för det nya. Vad skulle det innebära om vi tog mer inspiration ifrån naturen som vi är en så självklar del av?

Enkla tecken på att ni kämpar emot det som vill hända:

·  Diskussionerna går i loopar och ni kommer inte framåt

·  Ni stöter på oförutsedda hinder eller upplever mycket ”otur”, ingenting går som planerat

·  Människorna involverade är less och oengagerade, lekfullhet eller kreativitet är helt frånvarande

Om ni känner er låsta i er position i ett projekt eller företag, fundera då över frågan: Var finns det flöde? Om vi slutar kämpa så mycket, vad skulle hända då? Kan vi unna oss att stanna upp och ställa frågan: Vad vill hända nu?