Trygga chefer ger bättre resultat

Trygga chefer ger bättre resultat

Vi har redan pratat om den nya kontexten vi befinner oss i, oavsett om vi väljer att kalla det VUCA, BANI eller något annat. Förändringstakten ökar, osäkerheten likaså, orsakssambanden är inte längre lika linjära, komplexitet ökar. Ibland kan det kännas som att vi lever i kaos, medan vissa fortfarande lever kvar i illusionen om kontroll, genom att i alla fall göra planerna, oavsett om det är möjligt att sedan följa dem eller inte.

Men tänk om vägen till trygghet inte är genom kontroll utan genom att lära oss att släppa på kontrollen, och inse att vi klarar av det?

Eller gör vi verkligen det? Njae, kropparna vi bor i har dåliga förutsättningar att reagera klokt på tankar om fara och brist på kontroll. Den gör inte riktigt skillnad på tanke och verklighet. Så vi behöver lära oss att reglera vårt eget nervsystem för att hitta den här tryggheten i oss själva, oavsett omständigheter.

En kort lektion i nervsystemet: för 500 miljoner år sedan upptäckte organismer att ett effektivt sätt att överleva var genom att spela död när de blev attackerade. Att gå in i chock och spela död ökade dessa organismers förutsättningar att överleva ett hot. För ungefär 400 miljoner år sedan blev livsformerna lite mer komplexa och lade till fight and flight på sin repertoar. Istället för att alltid bara spela död fanns det situationer då det var mer effektivt att slåss eller fly för att överleva. För endast 200 miljoner år sedan adderades det sociala engagemangssystemet till, det där vi har möjlighet att interagera med omvärlden utifrån ett reglerat och lugnt nervsystem, ett där vi har tillgång till vår fulla kapacitet av problemlösning, visdom och helhetsperspektiv.

Även om människan är en mångfacetterad och komplex varelse på den här jorden så fungerar våra nervsystem på ungefär samma sätt som de gjort i miljontals år. Vi kan inte styra våra instinktiva reaktioner, när vi blir skrämda, stressade eller känner oss trängda. Jobbigt, kanske du tänker nu, det där orkar jag inte förhålla mig till, jag är ju vuxen på jobbet!

Men det är just det som är grejen, det blir inte bättre för att ignorerar att vi bor i djurkroppar och låtsas att vi är helt rationella tankevarelser, för det är vi inte. Lösningen är att acceptera att vi har instinkter och bli tillräckligt självmedvetna för att notera när vi hamnat i chock eller fight and flight och kunna ta oss tillbaka till vår sociala och trygga system, genom aktiv nervsystemsreglering. Genom att signalera till systemet ”faran är över”.

När du inte tillåter dig själv att vara hela du på jobbet så stänger du också ute mycket av din potential och kapacitet. Om du inte tillåter dig själv känns det jobbigt att tillåta det hos andra, varför ska andra om inte jag? Och om fasaderna ska hållas starka så kommer vi inte heller våga prata om de verkliga problemen, det som på riktigt skaver, elefanten i rummet. Men när vi är trygga vågar vi det. Visst, det kan bli obekvämt, men det behöver inte längre kännas farligt.

För det är när vi är lugna och trygga, i vårt sociala engagemangssystem, lugn- och ro-responsen, som vi har tillgång till vår fulla kapacitet; tankar, känslor och intuition. Psykologisk trygghet är ett viktigt verktyg för att ta oss närmre den tryggheten. Ett klimat där vi kan vara sanna, berätta om det som tynger eller oroar oss och vågar erkänna våra misstag så att vi kan hitta lösningar gemensamt. I en trygg grupp där förväntningarna är tydliga, utan att övergå i kontroll, kan jag lättare slappna av och reglera mig själv.

Men tankarna får så mycket utrymme i vår verklighet idag. Många lyssnar på dem dagarna i ända, tror på allt de säger och kanske till och med identifierar sig med tankeströmmen. Om den då är rädslodriven eller matad med hemskheter, så är det troligt att nervsystemet kommer att respondera på upplevelsen av hot som om det vore sant. Det bästa vi kan göra när vi hamnat här, oavsett om det är för att vi var nära att bli påkörda när vi tittade ner i telefonen i trafiken eller om det handlar om konflikten som blossade upp under mötet, är att notera att det har hänt. Okej, nu är jag triggad och spänd. Det är inte fel, det är helt naturligt, men jag vill inte stanna här onödigt länge.

Så snart du konstaterat att du inte är i akut fara just nu, börja reglera. Rör på huvudet, se dig om, notera vad som finns i rummet, att det inte är ett lejon i närheten redo att attackera. Förläng ditt utandetag lite genom att exempelvis följa andningsmönstret in på 4 sekunder, pausa i 6 sekunder och andas ut på 7 sekunder. Skaka ut stress och spänningar ur kroppen och rulla på axlar och nacke. Massera dina egna händer och fingrar. Alla dessa är enkla, men effektiva tekniker, för att berätta för djuret vi bor i att faran är över, du är inte i livsfara.

När du som chef är lugn och reglerad och kommer du att våga möta andra människor som är oreglerade, för du vet hur du reglerar ditt eget nervsystem om det skulle ”smitta”. Du vågar prata om elefanten i rummet för du vet också att, även om diskussionen kan bli obehaglig, så är du inte hotad till livet. Det är obekvämt att gå in i fight or flight eller freeze, men det är inte farligt. Med självmedvetenhet kan du märka när du hamnat i den stressresponsen och ta dig tillbaka till det sociala engagemangssystemet och det parasympatiska nervsystemet.

Med den vetskapen och ett reglerat nervsystem kan du hjälpa även dina medarbetare och kollegor att hitta tillbaka till ett tryggare nervsystem där alla har tillgång till mer av sin kapacitet, potential och vi alla blir lite mer kloka, även när det svajar runtomkring. Så lär känna ditt eget nervsystem, lyssna på dess signaler, och vet att du kan reglera det själv. Spar på krafterna till när det faktiskt på riktigt är kris, och inse att det oftast bara är en vanlig dag på jobbet i en ständigt föränderlig värld.

Helena Önneby. Intenco HR-konsulter. Interim HR. HR-rekrytering.

Våra senaste nyheter