När AI kan göra alltmer, vad blir människans roll?

Det är en spännande och utmanande tid att vara människa mitt i en AI-revolution. För oss som hade en ungdom utan smarta telefoner och nu ser AI skapa på minuter sådant som tidigare krävde många timmars mänskligt arbete är skiftet stort. Var vi kommer att vara om tio eller tjugo år tror jag ingen vet, även om många gissar. När vi kan överlåta allt fler uppgifter till AI, vad vill vi själva ägna oss åt? Och vad behöver vi fortsätta ta ansvar för?

Jag tänker först och främst på vår förmåga att relatera till oss själva, varandra och naturen. Att skapa utifrån nyfikenhet och inspiration. Att vara närvarande i ett samtal och uppmärksamma vad som händer i, och mellan, oss. Men också på något väldigt praktiskt: att välja vad som är värt att göra, bedöma konsekvenser och ta ansvar för våra beslut.

När AI gör det enklare att producera blir frågan om värde mer angelägen. Om vi snabbt kan skapa ännu en text, workshop, bok eller app, vad avgör om den behövs? Vem hjälper den? Vad tar den i anspråk av människors tid och uppmärksamhet? För att inte tala om utrymme och resurser.

I en kultur där vi ofta premierar konsumtion, kunskap och effektivitet är det lätt att använda möjligheten till mer som ett mått på framgång. Jag känner själv hur lockande det kan vara. En idé kan på några minuter växa till en modell, ett koncept och i förlängningen ett helt nytt system eller företag. Men möjligheten att skapa något betyder inte att det automatiskt är värdefullt.

När jag själv skriver ligger det största värdet i det som händer med mig medan jag skriver. Jag upptäcker vad jag tänker, möter sådant jag ännu inte förstår och ser min erfarenhet på ett nytt sätt. Den processen har ett värde som inte fullt ut syns i den färdiga texten. Om jag överlåter delar av arbetet till AI behöver jag därför fråga mig: Vad vill jag bara bli färdig med och vad vill jag lära mig genom att göra?

Jag är själv en nyfiken användare av AI, framför allt språkmodellerna. Samarbetet fungerar bäst när jag själv först stannar upp. Vad försöker jag förstå eller skapa? Vem är det till för? Vad anar jag behöver få ta form och varför? Min egen idé, erfarenhet och intuition hjälper mig att formulera en riktning. Därifrån kan AI hjälpa mig att strukturera, utmana och se sådant jag själv har missat. Men efter de fina orden och de imponerande modellerna behöver jag ofta ta en paus. Gå en promenad, ha ett samtal, vara i naturen eller sova på saken.

När jag kommer tillbaka är det lättare att urskilja vad jag själv står för, vad som passar sammanhanget och vad som faktiskt tillför något. Jag ser också var jag behöver ta en vända till, granska sakuppgifter och urskilja tomma ord. Att något låter övertygande räcker inte för att det ska vara sant. Allt oftare märker jag dessutom att resultatet behöver förenklas. Det som först såg genomarbetat ut innehåller kanske för många steg eller en onödigt komplex modell. Något behöver ofta tas bort för att det viktiga ska bli synligt.

Här tror jag att en viktig del av människans jobb finns: att formulera ett meningsfullt syfte, sätta förslag i sitt sammanhang och välja med omsorg. Att lyssna till, och förstå, dem som jag försöker nå. Att följa upp hur mottagandet blir och vara beredd att tänka om.

Det gäller också i våra företag. När AI frigör tid, hur ska den användas? Vad vill vi förbättra för kunder och medarbetare? Vilka förmågor behöver vi fortsätta utveckla själva? Och hur vet vi om det vi effektiviserar bidrar till det vi vill åstadkomma eller om det bara skapar nya problem?

Kanske kan tekniken bli en anledning att återvända till frågor som jag tror behövt mer utrymme länge. Vad gör ett arbete meningsfullt? Vad vill vi att våra företag ska bidra med? Vad behöver få ta tid, även när det går att göra snabbare?

Produktivitet och effektivitet har sin plats. Men ett meningsfullt människoliv rymmer så mycket mer: relationer, skapande, lärande, vila, varande och omsorg. Om AI hjälper oss att ge mer utrymme åt det beror på de val vi gör. Kanske blir en av våra viktigaste uppgifter framöver att avgöra vad som är värt att skapa, vad vi vill ge vår tid till och när det är tillräckligt, nog eller till och med för mycket. Kanske kan tekniken få hjälpa oss att minnas att vi faktiskt inte är maskiner utan människor, och på så sätt blir just vår mänsklighet vår allra största tillgång.

Våra senaste nyheter