Intencotankar om det moderna arbetslivet- Vilken roll har visdom i arbetslivet idag?

Av Helena Önneby för Intenco.

De utmaningar vi ställs inför idag ser på många sätt helt annorlunda ut än dem vi varit vana vid. Det känns som att allt förändras hela tiden, komplexiteten ökar exponentiellt och så också den allmänna förvirringen; Vad gör vi nu?

Många försöker hitta logiska lösningar, inhämta data och analysera trender, titta bakåt för att förstå framåt. Men tänk om vi inte alltid behöver mer fakta, kunskap, intelligens eller forskning för att hitta lösningarna framåt? Tänk om det vi istället behöver är att lyssna inåt, till visdomen? Tänk om det vi främst behöver nu är att lyssna på varandra, på våra egna hjärtan, integrera våra erfarenheter och lita på den intuitiva visdomen?

Jag tror att visdom kommer ifrån hjärtat medan den intelligens vi oftast använder i arbetslivet bor i huvudet. Kunskap, som i idéer som härstammar ifrån studier, undersökning och observationer, är inte samma sak som visdom. Visdom kräver integrering, ett helhetstänk, ett inre ”vetande” framför fakta. En förmåga att känna in, framför datainsamling. Vi behöver tid och utrymme för att få kontakt med vår inre visdom. Visdomen vill alltid det bästa för alla. Det högsta bästa för alla involverade framför enkla, snabba lösningar för min egen vinning.

Visdom går bortom logik och rätt och fel. Visdomen visar oss helt andra möjligheter, som är bra för alla. Visdomen pekar på den inneboende potentialen i situationen vi befinner oss i. Och om den lösningen inte visar sig mitt i stressen och pressen att komma vidare, då kanske det är precis det vi behöver, lätta på stressen och pressen för att stanna upp och lyssna in. Låta det ta den tid det behöver. För vi vet att den lösning som kommer ifrån det spacet, kommer att spara oss så mycket tid i längden. Inte för att tiden är det riktiga problemet, utan för att vi behöver klokare beslut för att vi alla, inklusive våra företag, ska må bättre. Det finns inget ego i visdomen, inget att bevisa, inga ringhörnor att krampaktigt hålla sig fast i.

Vi ägnar första delen av våra liv åt att ackumulera kunskap. Vi går i skolan och lär oss en massa fakta och teorier, vi går ut i arbetslivet och börjar applicera det vi lärt oss i de yrken vi har valt. Men vad gör vi när vår kunskap inte längre räcker till? När problemen blir mer och mer komplexa och paradoxerna avlöser varann?

Vi vet idag att allt är energi och att energi inte kan förstöras eller skapas, bara transformeras. Vad skulle hända om vi valde att samskapa med den energi som vi befinner oss i. Vad vill hända nu? Vem behöver jag vara nu? Vad behöver jag göra för att följa den energin? Tänk om vi inte behöver fler experter, utan snarare kloka och utforskande tankar? Precis som jag skrev om i förra artikeln, Jag kan ha fel, så behöver vi skapa utrymme för att provtänka och provprata.

Och kanske kan även ett större fokus på visdom hjälpa oss att komma ifrån åldersdiskrimineringen i arbetslivet. För även om du inte behöver ha levt många år för att vara vis, så är det troligare att du blivit mer intresserad av ämnet när du har ”karriärat” ett tag eller provat att följa hjärnans väg och kanske inte är helt nöjd med resultatet. Som Arthur Brooks skriver om i sin bok ”From strength to strength” att om vi låter visdomen få större plats i våra liv ju äldre vi blir desto mer tillfredsställelse och lycka får vi uppleva. För visdom handlar inte om att behöva bevisa något för någon. Det handlar inte bara om mig och mina framgångar, det handlar om ett helhetstänk och en tillit till att det som är bra för dig är också bra för mig och vice versa.

Så hur utvecklar vi då den så viktiga visdomen? Jag tror att det till stor del handlar om att välja att leva ett reflekterande liv. Vad ser du omkring dig? Vad säger det om världen? Om dig själv? Vem vill du vara? Vem behöver du vara? Vad är det som pågår här, egentligen? Vad vet du om den här situationen, inte utifrån hjärnan, utan ifrån hjärtat? Genom att lyssna inåt efter svaren på de frågorna, och sedan börja agera utifrån svaren du får, så börjar visdomen att ta plats i ditt liv.

Genom att skapa utrymmen för kloka samtal, där vi vågar utforska utan snabba svar, ökar vi förutsättningarna för att det som faktiskt är levande får ta plats. Ibland behöver vi börja med att lägga alla fakta på bordet, för att sedan ta ett par minuter av tystnad, av fokus på andetaget, av att lyssna inåt, för att sedan komma tillbaka till rummet och landa i ett beslut.

Ett annat sätt att skapa mer utrymme för visdomen är att bjuda in till en listening circle kring ett visst, knivigt ämne. Den kniviga frågan placeras i mitten av rummet. Personer som är involverade bjuds in. Den som känner mest energi kring frågan börjar dela kring vad som känns levande just nu. Delningen är kort och koncis, och mer i formatet av provprat än ”det här är rätt lösning!”. Efter första delningen landar hela gruppen i en kort tystnad för att lyssna inåt till vad som väcktes av delningen. Därefter tar nästa person som känner energi i frågan över, delar det som känns levande i ett kort provprat. Paus för att lyssna inåt, innan nästa delning. När alla har delat får den som började prata igen, vad känns levande nu, utifrån det som delats av alla, och efter många pauser för att lyssna inåt. Så fortsätter delningarna i samma ordning tills tiden är slut eller efter x antal rundor. Det handlar om informationsinhämtning och inte nödvändigtvis om att landa i det exakta svaret där och då. Men troligen finns mycket mer information och visdom i frågan än vad det gjorde innan cirkeln. Kanske landar det självklara nästa steget inom ett par dagar.

Visdom är inget som kan forceras fram, men den finns inom oss alla, om vi väljer att kultivera den. Vilken roll vill du att visdomen ska ha i ditt arbetsliv?