Vad hände med det roliga chefsjobbet?

Av: Helena Önneby

Jag hör från många chefer som känner sig överväldigade. Kanske känner du igen dig?

”Jag hade sett fram emot chefsrollen men nu sitter jag här med admin, brandsläckning och svåra samtal och hinner aldrig riktigt till det på riktigt utvecklande ledarskapsfrågorna.”

”Jag visste inte att ledarskapet skulle kännas så tungt. Jag såg fram emot mer ansvar och påverkansmöjligheter men det känns som att jag går vilse i byråkratin, inte blir mitt bästa jag och ständigt oroar mig för vad som ska gå sönder härnäst.”

Vissa menar att chefsrollen går igenom en kris och att förändringarnas vindar blåser orkan för den ensamma chefen. Andra påstår att det är mer kontroll, tuffare tag och fler verktyg som kommer att ta oss till en ny plats. Jag tror att det är något annat som behövs nu och att det visst finns hopp för ledarskapet, men kanske på ett annat sätt än vi förväntat oss.

Först och främst vill jag påminna om att jag inte alls vet vad som kommer att hända härnäst, ingen vet det. Men vi är många som gissar och försöker spå utifrån tidigare erfarenheter, trendspaning eller mer eller mindre kvalificerade gissningar. Min intention är att ge ett hoppfullt perspektiv på vad som kan hända, om vi faktiskt släpper lite på kontrollen och lyssnar in vad som vill hända.

Förr var vägen igenom en lovande karriär nästan alltid via en chefsroll. Om du är bra på ditt jobb, vill utvecklas och få mer ansvar, så kommer du förr eller senare att bli chef. Under den eran hade vi många chefer som faktiskt inte var duktiga på ledarskap, som inte ens var särskilt intresserade av människor och som fick mindre och mindre tid till att göra det jobb de faktiskt tyckte var roligt. Den bästa säljaren blev säljchef och försäljningen gick ner samtidigt som trivseln minskade. Den duktiga teknikern blev teknikchef och behövde mot sin vilja hantera svåra personalärenden med en genuin rädsla för obekväma samtal.

Senare kom en ny generation medarbetare som faktiskt ville skapa förändring, motivation och trivsel och som trodde på devisen ”mår medarbetarna bra går affären bra”. De engagerade sig på ett annat sätt i sina medarbetares individuella utvecklingsdrömmar, i att supporta alla i att få livspusslet att gå ihop och att ha roligt samtidigt som resultaten uppnåddes.

Men kraven ökar på de flesta håll. Komplexiteten är oöverblickbar. Behoven är oändliga och ofta motsägelsefulla. Vad händer då med chefsrollen? Vad är rimligt att förvänta sig av en och samma person? Press från styrelse och ledning, missnöje ifrån medarbetarna som inte få nog med tid, support eller schyssta förutsättningar att utföra det som jobbet kräver. Vad gör vi då?

I Intenco-tankar har jag många gånger skrivit om det nya ledarskapet som växer fram. Inte för att jag vet exakt vad som kommer att hända härnäst utan för att jag tror att det sättet många försöker lösa situationen på inte är hållbar. Jag tror att vi behöver hitta lösningarna tillsammans, inte ”chefen vet bäst”. Jag tror att vi behöver dela på ansvaret, inte ”jag bär det här åt dig”. Jag tror att vi behöver våga stanna upp (ja, även när vi inte ”hinner”) och ställa oss frågan, vad vill hända nu, och på riktigt lyssna. Inte bara på människorna omkring oss, dem som faktiskt kan jobbet, utan också på stunden, på omvärlden, på fältet emellan oss. Och om vi inte vet, kan vi då stanna i det, i vetskapen att vi faktiskt inte vet, än, och vila i det? Inte springa vidare och göra, göra, göra helt fel saker?

För tänk om glädjen i att leda inte kommer ur kontroll, forcerade resultat eller siffrorna på sista raden utan ifrån delad mänsklighet, sårbarhet, mod och ett gemensamt utforskande, som leder till samskapande?

När jag coachar chefer kommer jag ofta tillbaka till liknande speglingar, frågor och ibland råd: Våga stanna upp. Om du på riktigt lyssnar, vad vill stunden säga dig? Vem kan hjälpa dig med den här frågan? Vem vet mer än du om det här? Vad behöver du för att vara ditt bästa jag på jobbet? På vilket sätt kan du vara en förebild, på ditt sätt, för det du vill att dina medarbetare ska känna, vara och göra?

Med hösten kommer ännu en nystart, en möjlighet att prova något nytt. Förhoppningsvis har du hängt med i vår sommarreflektion (om inte, hittar du hela serien här) och den 25 augusti bjuder vi in till lunchföreläsningen ”Det autentiska ledarskapet”  Varmt välkommen att anmäla dig här